Klubbporträttet

Bordtennissen gjorde sitt intåg i Bele under 1968, då ett stort antal ungdomar började träna pingis i Skälbyskolan under Birger Westerbergs ledning. Ordförande i ungdomssektionen var på den tiden Per-Lennart Johansson, en oerhört driftig ledare som snart insåg att sektionen inte skulle klara anstormningen från intresserade bordtennisungdomar. Inte minst ekonomiskt.

Till säsongen 1968/69 anmälde Bele ett A-lag, ett B-lag och fem pojklag till seriespel. Det var träning två kvällar i veckan i Skälbyskolan och två kvällar i Bordtennishallen, Jakobsberg. Det rådde stor entusiasm bland ledare och aktiva.

På ett klubbmöte i Skälby Gård den 26/9 1968 informerade Sivert Zacharoff om att bordtennisen hade för avsikt att starta egen sektion. Han önskade att mötet skulle ta upp frågan under ''Nya frågor/Beslut''. Mötet beslutat detta och att den nya sektionen skulle träda i funktion den 1/1 1969. Beslutet skulle stadfästas på följande årsmöte.

Sektionens förste ordförande blev Olle Silveby, som också valdes in i huvudstyrelsen som sektionens representant. och i början av 1969 fattade sektionen det viktiga beslutet att lägga in om sanktion att fåarrangera en nationell tävling den 20-21 december. Tävlingen fick namnet Järfällapokalen och den första tävlingen skulle följas av många, många fler.

Bordtennisen växte snabbt på 70-talet, mycket beroende på att Bele fick fram många bra spelare. Olle Silvebys son Pelle blev en av Sveriges bästa juniorer och tvillingarna Strömvall dominerade sina åldersklasser. Bosse uttogs, liksom Mats Norell, till riksläger för pojkar 13 och i distriktsrankingen var mer än hälften av spelarna i ungdomsklasserna Beleiter. Allra bäst gick det för Eva Strömvall, som tog 5 guld iUSM och 12 lag-SM i Varbergs tröja. 66 landskamper han hon också spela innan hon lade spaden på hyllan.

Sivert Zacharoff, som kom från Göteborg och där han jobbade framgångsrikt med ungdomsidrott, främst fotboll, såg till att alla göteborska pingislirare som flyttade till Stockholm för att studera värvades till Bele. A-laget ryckte därför snabbt uppåt i seriesystemet, inte minst för att de egna spelarna höjde sin nivå under de spelande tränarnas stenhårda trimning. Bele bjöd också in framstående seniorer från andra klubbar som sparring.

Viktigt för det yngsta var att äldre deffar i Bele utmanade dem till matcher med uppfordrande tillrop som "Ska vi ta en match, fast du har inte en chans!" Ingen ville ta stryk av en gubbe och därför lärde sig ungdomarna at spela "skitspel" mot deffar, vilket var ovanligt på den tiden.

För varje år som gick fick Järfällapokalen flera och bättre deltagare. En av orsakerna var att tävlingen inbjöds att vara en deltävling i Boo KFUMs Grand Prix, vilket senare kompletterades med Stiga Junior Grand prix och sedemera Yasaka Ungdoms Grand Prix. Bele är förmodligen den klubb som haft flest Grand Prix arrangemang i Sverige.

Praktiskt taget alla våra stora stjärnor från 70-talet och framåt, plus ett stort antal utländska spelare av toppklass, har deltagit i Järfällapokalen. Som exempel har herrsingel elit under åren 1988 - 1994 som lägst 91 deltagare, som högst 99. Toppseedade 1988 var Jan-Ove Waldner och Jörgen Persson, semiseedade Erik Lindh och Mikael Appelgren, kvartsseedade bland andra 1984 års europamästare Ulf Bengtsson, vår nuvarande förbundskapten Ulf "Tickan" Carlsson och polaken Leszek Kucharski. Segrare det året blev dock oseedade stjärnskottet Johan Fallby, som slog Jörgen i finalen, "Äpplet" blev 4:a och J-O 9:a. I damernas elitklass slog kinesiskan Li Hua Åsa Svensson i semi och Marie Svensson i finalen.

1990 började den stora kinesiska invasionen och eftersom alla ännu inte fanns med på svenska rankingen fick Bele delvis använda världsrankingen för seedningen. Xu Zengcai segrade med Teng Yi på andra plats. Året därpå var Teng Yi och Zhang Lei toppseedade, Wang Jian Feng och Xu Zengcai semiseedade Teng vann men otippad finalmotståndare blev Igor Solopov, som kom att bli en av de största publikfavoriterna i Järfällapokalen.